Idag är första dagen i mitt liv.... hur många gånger har man inte hört sig sjölv tänka/ säga det. Tja..har nog tappat räkningen om jag ska vara ärlig. Men ...skam den som ger sig.

Jag har  under det senaste året tokvägrat att ställa mig på en våg, men varit smärtsamt medveten om att det har gått åt fel håll, men att det skulle vara så här illa...det kunda jag inte ens föreställa mig.

Sedan strax efter jul har jag väntat på att få börja en snarkutredning. Jag lider av kronisk trötthett och den del tyder på att jag kan ha sömnapne. För att kunna mäta andning m.m under en natt behöver man skriva in en vikt... givetvis...  så det var bara att se gla dut och kliva upp på en våg.... jag vågade knappt titta...men var ju tvungen ass snegla ner.. 9...tja det var kanske inte så oväntat att jag vägde runt 90....

" jaha...97.5 väger du "

97,5 !!!!!

Hur i hela världen...jag har som mest vägt 99,5 och då var jag gravid....

Nu har jag deppat över detta i snart ett dygn...och jag vet att jag måste ta tag i det hela. Och det är ju inte så att jag inte vill eller är inspirerad. Det är jag...men jag är trött...in i märgen trött. När kvällen kommer så somnar jag i soffan...

Men nåog måste göras och denna bloggen ska hjälpa mig....så...till att börja med...Inget godis....mindre potioner ( om det nu är möjligt) och promenader..30 min om dagen tror jag kan vara en bra start till att börja med...och snart kommer jag att få hjälp med min trötthet. Vilket kommer att göra att jag orkar ta mig till någon sorts träning.